Bangsi finns inte mer. Efter ett par års tid med kraftig hälta till följd av spatt i båda bakhaserna blev beslutet till slut oundvikligt - Hans lidande blev för stort. I går blev hans sista dag hos familjen Skoglund-Eriksson i Strömsund och Tessans bästa är borta.
Jag funderar kring den första gången jag träffade Bangsi. Han kom till oss på träningsläger tillsammans med sin unga, ambitiösa ägare för ungefär fem år sedan. Hon hade köpt Bangsi ganska nyligen och fallit handlöst för den tygga, gångartssäkra valacken som var 11 år om jag inte minns fel. Men något hände, den trygga ungdomshästen kunde börja skena okontrollerat, och skrämde förstås sin ryttare. Efter många turer hamnade Bangsi i Tessans ägo. De tränade och tävlade och det gick i perioder riktigt bra. Tessan kände sin häst väl och noterade på ett tämligen tidigt stadium att han inte var helt ok. Man man börjar ändå fundera... Hur länge hade han haft ont? Började han skena för att han hade ont? När? Hur? Varför?
Vi vet att sjukdomen spatt är känd sedan lång tid tillbaka och förekommer inom många hästraser, men den är klart överrepresenterad bland Islandshästar - Varför? Man har forskat lite men spekulerat mer. Klart är att det är oerhört svårt att veta när hästen har ont och när problemen "bara" är ridtekniska. Om min häst börjat skena, bli lat, rolla i tölten, få svårt för höger/vänster galopp - Behöver jag bara gå fler ridkurser eller ska jag anlita en veterinär? Detta är svårt att bedöma på en häst du känner men ännu svårare på en häst som du nyligen köpt. Hur många rider runt i skogarna på en halt häst och tror att de har taktproblem? Min tanke bakom dessa ord är väldigt enkla - Lär känna din häst. Träna långsiktigt vad gäller styrka, kondition och hållbarhet, notera förändringar och ta hjälp om du känner dig osäker.
Lilla Bangsi hade ett oroligt lynne och gav massor till sin ägare Therese och hennes familj. Dagens bild föreställer Tessan och Bangsi på Gneistis kvaltävling 2004 - Visst var de fina?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar