Chavalls on the Rocks

Alla som varit på Övergård vet att det alltid finns en stallpudel i närheten - ROCKY. Nu finns han inte längre här och det är gräsligt tomt och sakensamt. Har tagit oss månader att acceptera att han är borta, och trots att han var med oss i 14 1/2 år så känns det som att tiden blev för knapp. Rocky försvann från gården en helt vanlig dag i juli. Vi letade efter honom i veckor innan vi till slut tvingades inse att han inte skulle komma tillbaka. Detta är det sista fotot vi har av honom - 14 år gammal och lika nyfiken och delaktig som alltid!

FUX

Något så ovanligt som en fux från Fagerland. Undrar just hur hennes svarta syster sköter sig i Valne?!...

TÖLT

Alldeles i uppstart av töltträningen. Ovant med femgångare...

Vinterns projekt

Hinner inte alls så ofta som jag önskar. Jäklar så mörkt det är när man kommer in och rackarn´s så mycket annat man bokar in på helgerna. Målsättningen står dock klar; Vidja är vinterns projekt. Målsättningen är att hon ska komma till visning och det är som att jag börjar skönja en liten femgångstalang i min lilla fyraåring. Hon har otroligt lätt för samtliga gångarter och även om femgångshästar inte är direkt min starka sida så njuter jag av varje ridtur. På bilden - Trav. Lovar bildbevis på de första stapplande stegen i töltträningen i morgon.

Fleygur till Katarina

Fleygur från Järvsand har flyttat till Katarina Stensdotter i Hackås. Vet av erfarenhet att han får det toppen där!!!

Måste bara förtydliga att på precis den här bilden är det inte Katarina som rider.

Gårdshäst fûr alles

... Med reservation för stavningen. Jag tror nog att ni vet vad jag menar... Alla borde ha en Nonni på gården. Han har hunnit bli 20 år och har varit hos oss i ganska många år nu. Har gett min vän Görel skavsår i öronen så många gånger jag tackat för att han fick flytta till oss. Utan tvekan den häst som fått flest kärleksbrev, flest namnskyltar tillverkade på slöjden och flest pussar på mulen. Han har burit de rädda och osäkra och han har burit några ambitiösa ungdomsryttare i tävlingsdebut på ovalbanan. Han är arbetsvillig och pigg men alltid stabil och trygg. För tillfället bär han mina döttrar på alla deras upptåg. För närvarande är det barbackaridning som är flugan, gärna med minst två ryttare på ryggen. Kunde jag klona så skulle jag... Eller?!... Det finns bara en Nonni! På bilden från i helgen - Annie och Nonni.

Spatt?!

Hör så lite om hur det går med forskningen kring spatt. För några år sedan var det ett stort fokus på förekomsten bland islandshästar och det skulle vara spännande att höra mer om vad man har kommit fram till när man följt hästar/blodslinjer över tid. Minskar/ökar förekomsten? Har man funnit några parameterar som påverkar förekomsten? Blodslinjer? Träningsmetoder? Träningsintensitet? Om någon har koll på spännande läsning på tipsa gärna! Hasleden på bilden tillhör Tara från Fagerland, vars röntgenbilder INTE visade några tecken på spatt.

Vinterplaner

Kurser, resor eller både och?!

Har så otroligt svårt att få tiden att räcka till. Med heltidsarbete, två timmars pendlande per dag, ett antal hästar, barn och alldeles för många fritidsintressen blir tiden knapp. Ibland känns det som att den mesta tid som numera spenderas med hästarna består i att bygga/laga hagar, utfodra, verka, sko, vaccinera, mocka... För lite ridning med andra ord!

Så sitter vi och planerar vintern och det slår mig hur lite fritid vi har i förhållande till saker vi vill göra. På önskelistan står;
1. Debutkursande med rödhettan Vidja.
2. Tid att träna ovanstående rödhetta.
3. Några helger i Åre.
4. Några helger i Jorm.
5. Skidresa till Alperna.
6. Sol-å-badresa.

Borde gå?!

På bilderna vy från Rifugio Belvedere, Champoluc Italien versus rödhettan Vidja från Fagerland. Måste man välja?

Nostalgi

Röjer och stökar som bäst i förråden med hopp om att det, någon gång i mitt liv. ska bli lite ordning och reda. Men jag finner ju så mycket trevlig i förråden vilket gör att jag måste avbryta mina förehavanden. Nu senast dök det upp en alldeles underbar gammal DHS-film där fina Dimma frá Akranes tävlade i femgång med Sara Anckarsvärd på ryggen. Så fina de var tillsammans. Måste helt enkelt låta Sara Leijman och Therese Hemmingsson, som äger Dimmas döttrar, se filmen. På bilden är Tara 4 år.

Det snällaste hästen har lämnat jorden

Det var ett tag sedan nu, och ledsna har de små människorna varit. Finaste lilla Tussilago, barnens kompis sedan de var små, har fått lämna oss. Hon har efter en skada i hagen haft ont i ett ben, och när hon trots behandling inte blivit frisk, var beslutet oundvikligt. Många är de barn som haft glädje tillsammans med denna häst. Hon var fantastisk i sin arbetsvilja och trippade energiskt på framåt med sina korta ben för att hinna med de som begåvats med något längre. Snäll att rida, köra och hantera. Stallets maskot och ridlägerbarnens favoritkvällsaktivitet. Tack för allt!!!

Isold till salu

Finfina Isold är till salu på http://gaverstad.se/isold-fran-fagerland_410.html. Meeeen förstå hur gärna jag skulle vilja köpa denna häst till mina döttrar. Fina och lättväxlade gångarter, vacker, snäll, lättriden och svenskfödd. HUR ska jag övertyga min dotter om att ridning är roligare är fotboll, slalom, friidrott...

Tävlande i Biggest loser

Fick besked om att vår gamla bekantskap, Dimbrá från Järvsand, är en storfavorit i tävlingen Biggest loser som pågår för fullt på www.stallbeatelund.din studio.se. Vi är lovade bildbevis. Så här såg hon ut för några år sedan.

Reynirsöner

Här står två söner till Reynir frá Holtshusum och spanar. Ska bli så spännande att i framtiden se om de tankar och visioner vi hade när vi valde hingst till våra fyrgångsston Vidun och Hnóta, kommer att slå väl ut. Förhoppningen är flotta fyrgångshästar med lättillgänglig och smidig tölt som ska räcka långt i sportsammanhang. Blir de bara lika bra som NÅGON av sina föräldrar så är vi nöjda. Avel är sannerligen och på sätt och vis, ett lotteri. I bland kan man verkligen bli förvånad när det visar sig att avkomman inte är speciellt lik varken mor eller far, och i bland har de slående likheter. Som sagt, spännande värre!

Fortsatt uppfödning av hästtjejer ;)

I min familj är vi tre syskon, som alla berikat världen med två döttrar var. Med andra ord utgörs kusinskaran av sex tjejer i åldrarna 0-11 år. Det är alla blivande hästtjejer. Min bror, som inte på något vis äger ett intresse för hästar, vet nog inte om det än. Men vår hemliga plan är att i smyg implementera fina pållar i deras liv och när papporna såsmåningom förstår vad som hänt, då är det redan för sent. För en hästtjej som bestämt sig, är omöjlig att stoppa. Ett skämt förstås. Förhoppningen är naturligtvis att våra flickor ska ha lika mycket glädje av denna fantastiska sport som vi har haft, men det måste ju komma inifrån dem själva. Valet måste få vara deras eget för att den riktiga glädjen, och det rätta drivet, ska infinna sig. Men om det gör det, så lovar jag, utan att skämta - En riktig hästtjej ÄR omöjlig att stoppa. Har under alla år sett så många tjejer växa genom sin relation till hästarna. Kan inte annat än att förundras över hur utvecklande det är för en ung individ att utvecklas i sitt ansvarstagande, förhållningssätt, motivation, förmåga till genomförande och mycket annat. På bilden ses Alva 5 år som är på sitt första ridläger tillsammans med Cosmos. Man kan ju alltid hoppas...

Viktoria från Fagerland

Lilla Viktoría planerades och verkställdes då jag fullkomligt föll pladask för hennes far Pjakkur från Valne Gård. Vacker, stor och ståtlig och med Blaer frá Budarhóli som far. Kändes lite som en upprättelse då det aldrig blev någon avkomma Vidun/Blaer under de perioder han stod på hingststation här hos oss. Sedan blev ju, av olika skäl, inte bedömningarna riktigt det man hade hoppats på, varken för Pjakkur och Vidun, vilket gör att Viktoria på PAPPERET, kanske inte är det största framtidshoppet på gården. Med andra ord, hon är MIN!!! Älskar detta sto, såväl i temperament som utseende, utstrålning och gång. Hon har till och med lite pannlugg, inte helt vanligt på en Fagerlandsuppfödning ;)

Vad är detta för liten dam då?...

Hon är MIN :)

Brigittis fina Orka

Fann dessa bilder på Orka då jag red henne i somras. En så sympatisk dam som nu har ett gott hem hos Brigitti i Nyby.

Funi från Fagerland

E Garri frá Reykjavík U Fála från Fagerland

Vidar från Fagerland f-11

E Reynir frá Holtshusum U Vidun frá Sudurhlid

Grabbarna grus i Valne

Två av killarna i denna flock går en spännande framtid till mötes och har nu åkt upp till Valne Gård...

Bara tjejer i vinter

Vackre, isabellfärgade Oddursonen Fannar ska få bo hos grannen Caroline i vinter. Detta innebär att det bara kommer att vara en liten flock bestående av ston hos oss i vinter. Måste nog räkna minst 10 år bakåt i tiden för att komma till en vinter då hästbeståndet varit under 10!

Snygga bröder

Hektor och Hnokki från Fagerland. Så här såg de ut i hagen i somras. Mamma Hnóta lämnar en viss profil på sina avkommor, de har alla den karakterisktiskt raka nosryggen. Hektor bor kvar hos oss, men är i bästa Cillas ägo, och Hnokki bor numera i Gällivare. Dessa två är de sista av Hnótas avkommor som bär namnet Fagerland, men hon har i sommar fått ännu en fin avkomma efter Fjörnir frá Holum som bor hos Lena i Brunflo, och är nu dräktig med Wahlbergs spännande unghingst Fákur. Vilket avelssto hon är gamla Hnóta!!!

Hilda från Fagerland

Dotter till gamla, fina Hnota fra Hjallalandi och fyrgångshingsten Snerrir fra Bae. 4 år och numera i Fam Linder-Pålssons ägo. Är nyfiken på hur detta fina fyrgångssto kommer att de sig efter en tids träning...

Från Katarina till Katarina

Annies gamla ponny King of Black har flyttat från ett gott hem till ett annat. Från Katarina Bodne till Katarina Stensdotter. Känns så skönt att han får ha det så bra på ålderns höst!

Drift från Fagerland

Fina Drift har flyttat till norraste Norrland. Vi önskar Elina Lingman lycka till med detta fina sto vars mor är Hnota fra Hjallalandi (e Safir fra Vidvik), och far är Blaer fra Budarholi (e Andvari fra Ey).

Gammal och ung

Dessa två är de enda ridhästar (förutom flickornas små ponnies) som är igång på gården för tillfället. Till vänster Vidja 4 år och till höger Nonni 20 år.

Fux i höstskogen

Det är faktiskt ganska många år sedan jag ägde en häst som matchar hösten. Kanske blir jag omvänd och byter de svarta fyrgångarna mot fuxfärgade femgångare?!... ;)

Fina, fina Tussilago

Vidun is Vidun

Har ridit Viduns förstfödda dotter en del de senaste dagarna och gör det med ett konstant och brett leende på läpparna. Kommer ihåg grundläggande egenskaper som jag väl i ärlighetens namn inte ALLTID uppskattade. Men NÄSTAN alltid...

VIDUN:

1. Grundstark och fantastiskt uthållig.
2. Slutar aldrig bjuda framåt.
3. Kan jobba hur länge som helst och går bara bättre ju längre man rider.
4. Otålig och beslutsam.
5. Trygg, snäll och arbetsvillig.
6. Stor, stark och frisk.
7. Spektakulära rörelser.

Sitter nu på första dottern och känner igen mig. Trots att dottern inte är så stor, ganska lättbyggd och späd, femgångare så det sjunger om det... Så känner jag igen mig!!! Hon är helt enkelt skitkul att rida!!!

TROR att jag har tackat Gummi och Maria både en och två gånger för att jag fick köpa Vidun, men jag tror bestämt jag gör det igen - TACK!!!

Båtsemester

Är i Östergötland på härlig båtsemester på Göta kanal. Cilla bor på ranchen så vi är helt trygga med att allt är i sin ordning där. Ändå, trots att vi har den där välbehövliga och toppenmysiga semestern, så längtar jag lite hem. Träffade ju Frigg och hennes nya ägare Helena och Mårten när vi åkte förbi Borensberg för ett par dagar sedan och blev SÅ ridsugen. Vill ta tag i mitt lilla femgångsprojekt Vidja!

Nostalgi

En bild på Jara 5 år med Alice 10 år på ryggen. Så fint hjärta i den hästen, saknar henne varje dag!

Fina Orka

Orka har bytt ägare. Ett fantastiskt trevligt sto som vi hoppas kommer att skänka sin nya ägare mycken glädje. Hade jag haft mer tid skulle hon aldrig lämnat gården!

Sommarlov

Att bada med hästarna kan kanske vara det närmaste en definition av begreppet sommarlov man kan komma. I alla fall i min och flickornas värld...

Föl i Fagerland

Min svägerska Sofia har fått ett finfint svart stoföl undan sitt sto Hetja fra Hofi och efter tjusiga Fjörnir fra Holum. Stort grattis!

Namnförslag på lille "F"

Tiden snurrar så vansinnigt snabbt och eftersom jag inte hade min kamera i ordning vid den tidpunkt då årets enda (!) föl äntrade världen så har jag inte heller presenterat honom; Lille F från Fagerland. Ja, återigen skulle jag vara tacksam för namnförslag. Vi har inte riktigt funnit något som passar. Han är högbent och elegant med fin hållning och massor av energi. Gör galopprepor i hagen som inte går av för hackor. Vacker, skulle jag nog kunna drista mig till att påstå. Hans namn ska börja med ett "F" förstås precis som hans föräldrar Fála från Fagerland och Fjörnir frá Holum.

Emellanåt till-och-med lite finridning

Det finns två skimmelponnies på vår gård. Alice 11 år har sin Felicia och Annie 9 år har sin Cosmos. De två har så olika egenskaper som två småpållar kan ha, men gemensamt för de båda är att de vill så väl och ställer upp för det mesta. Felicia kräver dock sin ryttare på ett annat sätt än Cosmos och kan emellanåt bli lite het i ridningen, framförallt i hoppningen. När äldsta dottern orkar anstränga sig för lite finridnig ser det emellanåt riktigt trevligt ut. Svår avvägning det där - Det ska vara roligt och lustfyllt att rida men lite finridning mår både häst och ryttare bra av... Tror jag...

På bilderna: Alice och Felicia VI

Ponnyer - Dessa små uppfostrare i hästvärlden

Detta med ponnyer är ett kapitel för sig! Annie och Cosmos - Gladare samarbetspartners får man leta efter. Detta radarpar ler med hela kroppen (han med öronen och hon med munnen) när de tränar tillsammans. Ibland undrar jag hur mycket tålamod denna lilla tjockis har som glatt hoppar alla hinder flickan styr på, som galopperar med öronen framåt varv efter varv och som stegar ut i Solbergsvattnet (fortsatt med öronen framåt)med en liten unge på 23 kg på ryggen utan att protestera. MEN så plötslig, är det nog! Då promenerar den lille tjockisen upp ur vattnet, tycker att han ställt upp tillräckligt för en dag, och skakar lite lätt på skinnet så att flickan vickar av, ungefär som man skakar av sig en besvärande fluga. Japp, då får mamman tänka efter... Oj då, flickan har faktiskt suttit på ryggen i typ två timmar, kanske räcker så. Tack fina ponny som lär barnet (och mamman)

hänsyn och respekt! På bilderna: Annie och Cosmos