torsdag 14 augusti 2008

Att lämna sin häst på träning!


Återigen har jag träffat en hästägare som inte känner igen sin häst efter att den varit på träning hos en beridare. Det är inte första och knappast den sista gången som det inte blev såsom hästägaren hade önskat och tänkt sig. Funderingarna blir många kring varför en träningsperiod ofta slutar med missnöje. I följande text presenterar jag kortfattat några av de tankar jag har kring att lämna bort sin häst på träning. Förslag på vad man bör tänka på innan, under och efter träningsperioden.

Innan beslutet tas att skicka hästen på träning bör man fråga sig, varför? Har jag under en period inte tid eller möjlighet att själv träna min häst? Behöver jag hjälp att utbilda den? Har jag ett problem som jag själv inte klarar av att lösa? Avelsvisning? Gångartsträning? Oavsett vad anledningen är så är det oerhört viktigt att man diskuterar just detta med aktuell tränare och att en överenskommelse görs kring vad som är rimligt att uppnå. Att klargöra vilken målsättning man har med träningen och att denna är densamma för tränaren och ägaren. Vill ägaren ha hjälp att utbilda en häst som ska fungera som fritidshäst i skog och mark så är detta vad tränaren har att rätta sig efter. Det är också viktigt att diskutera kring tidsaspekten. Naturligtvis är det omöjligt för en tränare att avgöra exakt hur lång tid ett arbete kommer att ta men ofta har tränaren så mycket erfarenhet att de kan göra en grov uppskattning efter att ha jobbat med hästen ett par gånger. Ofta får tränaren en begränsad tid på sig för att träna aktuell häst och som hästägare förväntar man sig ofta att tämligen mycket ska hända under den tiden. Här kan man i oändlighet diskutera vad som blir bäst. Ska hästen visas eller tävlas? Vill jag att den ska bli en harmonisk ridhäst för framtiden? Hur mycket träningstid (och pengar) är jag som hästägare beredd till? Fundera och tänk efter innan och behåll det sunda förnuftet, få är de gånger det sker underverk.

Under träningens gång är det lämpligt att förhöra sig om hur det går. Att besöka, titta och kanske provrida själv beroende på vad syftet är med träningen. Ska min häst avelsvisas så är det kanske inte lämpligt att själv provrida men det är ändå viktigt att följa träningen för att se att det som sker är det jag önskar. Är tanken att ägaren själv ska rida hästen efter träningsperioden så är det absolut av största vikt att kan följer hästen i dess utveckling och vet vad som händer. Är du inte nöjd med vad som sker under träningen så tveka inte att diskutera detta med tränaren, känner du dig oskäker så ta med dig någon som hjälper till att framföra dina åsikter. Känns det nödvändigt så ta hem din häst, det är bättre än att fortsätta om det inte känns bra. Återgå alltid i tankarna till vad ditt egentliga syfte med träningen var och är. Fundera, begrunda och analysera vad som händer under träningsperioden då detta kommer att vara av stor betydelse för din och din hästs fortsatta utbildning.

Efter att träningsperioden är avslutad börjar egentligen den svåraste tiden. Här handlar det om en häst och ryttare som tillsammans ska jobba vidare. Två parter som kanske ska ändra på gamla mönster eller fortsätta ett påbörjat arbete. Saker och ting är inte som de var innan och ibland upplever ägaren mycket postitivt, men i bland även negativt. Det bästa i detta läge är att ta hjälp av sin tränare och att föra en diskussion kring hur tanken har varit i arbetet och hur man valt att jobba, samt ta lektioner. Om hästen blivit bättre eller sämre är alltid svårt att säga då den faktiskt kan gå sämre (tillfälligt?) för ägaren för att den inte är som den brukar vara. Hästen är alltid annorlunda efter att någon annan har tränat den och finns inte förtroende för tränaren, och man själv inte känner trygghet i den fortsatta träningen, så kan det vara till hjälp att kontakta en annan intruktör för tips och vägledning.

Många, många fler saker finns naturligtvis att tänka på men det som är det allra, allra viktigaste är att som hästägare upprätthålla en god kommunikation med tränaren och att ständigt ställa sig frågan om träningen går åt det håll jag önskar och följer tänkt syfte!
Risken med att skriva en text som den i dag är att någon känner sig träffad. Detta är inte alls syftet med mitt inlägg utan snarare att föra en diskussion kring varför det ibland inte blir så bra, och vad man som hästägare kan göra för att undvika detta. Alice, som garanterat inte kommer att känna sig träffad av texten, får i dag ståta på sin Tussilago som nog aldrig varit på träning.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Som vanligt Irja!!!
Mycket, mycket klokt skrivet.

Anonym sa...

Sjutton också att du inte bor i östergötland. Om du gjorde det, vet jag vem jag skulle träna för!/Anki

Anonym sa...

Som du skriver - viktigt att tänka igenom INNAN vad man vill.

Samtidigt är ju tränarna bara människor som kanske inte alltid kan göra de underverk med hästen som hästägaren önskar;-) Å olika tränare passar ju bättre å sämre för olika hästar...

Ibland kanske tränarna ska vara mer selektiva med vad de tränar för hästar....??

Men DIALOG är nog bäst för båda parter. Då blir det ingen överaskning för parterna vad som "händer" med hästen:-)

//Maria N.

Anonym sa...

Mycket tänkvärt det du skrivit Irja. Bra! Brigitti