Isoldambivalens!

Tycker ni att rubriken känns som tagen direkt från svenska akademins ordlista? Nähä, men begreppet har varit högaktuellt i min värld under en lång period. Sällan har jag varit så ambivalent kring en häst som just Isold. Kanske har det att göra med att jag tyckte så mycket om hennes mamma, att hon redan från sin första levnadsdag utmärkte sig med en utstrålning utöver det vanliga eller helt enkelt för att hon är en så härlig individ.

Troligen kommer hon inte att nå den nivån i kapacitet som mina senaste tävlingshästar (Vidun, Fála och Frosti) och därför har jag under en tid funderat på att sälja henne till någon som tycker att det räcker med det hon har. Alternativt en junior eller ungdomsryttare som troligen kan komma riktigt långt med henne. Hon är ju så trevlig och lättriden, vacker och med fina gångarter. Men varje gång hittar jag någon förevändning. Kanske måste jag helt enkelt anlita någon att sälja henne? Eller kanske hitta en delägare till henne så att jag får ta ett par föl...

Ska jag fortsätta min ambivalens eller bestämma mig för något? VAD???

Bilden på Isold är tagen i augusti -09. På ryggen sitter Maria Nilsson.