Nostaligtrip á la Dimma

Om jag inte minns fel var året 1997...

Min familj hade precis sålt sin turridningsverksamhet och hästarna som hörde till den och man hade bestämt sig för att införskaffa ett antal trevliga ston att avla på. Jag åkte till Island och provade ett stort antal hästar och när jag provade Dimma frá Thjólofshaga kände jag att det var hästen för mig. Med en udda och oansenlig stam så var det väl egentligen inte hästen min mor önskade sin i sin avel, men hur var ju en helt ljuvlig ridhäst. Spänstig, högbent, med stora och taktsäkra gångarter. Något visst hade hon, utstrålningen visade hennes personligthet. Dimma VILLE jobba. Hon var alltid pigg, arbetsglad och så lite temperamentsfullt till det. Gillade henne skarpt!

Men det blev många hästar som följde med från Island och alla kunde vi inte behålla. Några kom för att provrida och mammas domarkollega Ylva Mattson föll även hon för Dimmas ridbarhet.

Tiden gick och av olika anledningar fick vi tillfälle att köpa tillbaka Dimma efter ett par år. Hon betäcktes med Atli frá Sydra Skördugili och vår fina Fála från Fagerland föddes. Men även jag fick barn och det kändes som att det var läge att minska på antalet hästar, varvid Dimma återigen såldes. Denna gång till Brita Larsson i Dvärsätt.

Dimma fick två avkommor hos Brita och sedan fick vi tillfälle att åter köpa tillbaka henne. Vi hade börjat träna Fála och hoppades att Dimma skulle kunna ge oss ytterligare en avkomma i den kalibern. Två helsyskon hann hon ge oss innan hon tyvärr skadades så allvarligt i hagen att hon inte kunde vara kvar i jordelivet.

Nu finns hennes första avkomma kvar på gården och verkar i vår avel. Hennes sista avkomma, Jára från Fagerland, är såld till Mikaela och Marianne Enestam i Stockholm. Där hoppas jag av hela mitt hjärta att hon verkligen ska bli uppskattad för alla de fina egenskaper hon har. Själv är jag väldigt, väldigt glad att Dimmas sista avkomma fått en så fin ny familj.

Än är dock Jára kvar i Jämtland och planerna är spännande, håller tummarna för att visningsplanerna går i lås. Heja Gummi!

Jára-nostalgi

Känner mig inte alls klar med Jára men nu är hon på väg till seriösa, duktiga och noggranna Anki i Söderköping. Min tid vill inte räcka till och jag ger henne inte det hon förtjänar. DET kommer Anki att göra!

Det är första gången jag har lånat ut en häst och det känns både konstigt och lite skönt att lämna över ansvaret till någon annan. Nu står hon på transport söderut och kommer att nå fram till Anki i morgon. Hon kommer att få det toppen där och jag hoppas verkligen att de två får en toppentid tillsammans!

Efter lite nostalgiskt spanande i fotoarkiven så kan jag inte låta bli att lägga in lite bilder. En helt underbar häst är hon min Jára!

Arbetsform i tölt?

Rider för tillfället min mycket trevliga och talangfulla femåring Jára och står i en fundering kring hur jag ska fortsätta träningen. Hon har så lätt för gångarterna och formen att jag blir fundersam på vilken form som är den bästa att använda i uppbyggandet av tölten. Vill ju att hon ska bli stark och avspänd i tölten utan att för den delen tappa spänst, energi och aktion. Just i detta träningsstadium verkar det bli antingen det ena eller det andra. Antingen låg och lång form där hon tappar en del energi och aktion men jobbar på avslappnat, fint och med god takt eller lite högre form med mer samling (?) där hon har en fin aktion och spänst i steget men också en hel del anspänning.

I mitt sökande efter inspiration och utvecklande tankar kring detta surfade jag in på Lena Lennartssons hemsida http://www.landsbergaislandshastar.se/ och läste en gammal debattartikel om hästens form i tölt (gå in på fliken ridteknik - Debattartikel: Form i tölt?). Överhuvudtaget är Lenas hemsida värd ett besök då hon bjuder på mycket kunnande inom allt som har med Islandshästridning och gångarter att göra.

Ovanstående tre bilder föreställer alla Jára i olika varianter av form i tölt.

Min labradorvalp

Jara har varit underbar att jobba med från första början. Hon har alltid haft en härlig inställning till arbete och en positiv attityd. Däremot har hon aldrig haft koll på sina ben. Att leda henne från hagen har varit som att ha en hundvalp i koppel och lika yvig i sina rörelser kändes hon när hon till sist även hamnade under ryttare. Hon blev labbevalpen med hela Solberg!

Efter en period hos duktiga elever uppe på Wången i höstas så blev det dock ändring. Jara fick den tid hon behövde för att stabilisera sig och få ordning på kroppen. Ett stort tack till Wången - Det var verkligen roligt att få hem sin häst i så fint skick!

Nu ska jag och Cilla fortsätta utbildningen av denna tokroliga 4-åring som precis börjat visa att hon nog kan bli ganska fin.

Bilderna på Jara är tagna av Cilla så sent som i helgen.

Kurspremiär för lilla Jara

Fyraåriga, mycket sparsamt ridna Jara fick göra sin första kurs även om det bara handlade om ett kort, kort ridpass. Duktig var hon även om hon bjöd på ett par glädjeskutt i början.