... Med reservation för stavningen. Jag tror nog att ni vet vad jag menar...
Alla borde ha en Nonni på gården. Han har hunnit bli 20 år och har varit hos oss i ganska många år nu. Har gett min vän Görel skavsår i öronen så många gånger jag tackat för att han fick flytta till oss. Utan tvekan den häst som fått flest kärleksbrev, flest namnskyltar tillverkade på slöjden och flest pussar på mulen. Han har burit de rädda och osäkra och han har burit några ambitiösa ungdomsryttare i tävlingsdebut på ovalbanan. Han är arbetsvillig och pigg men alltid stabil och trygg. För tillfället bär han mina döttrar på alla deras upptåg. För närvarande är det barbackaridning som är flugan, gärna med minst två ryttare på ryggen.
Kunde jag klona så skulle jag... Eller?!... Det finns bara en Nonni!
På bilden från i helgen - Annie och Nonni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar