Den enda fuxen i hagen...

Vidja från Fagerland. Gillar henne skarpt och ser fram emot att påbörja inridning i sommar. Hon är nu tre år och börjar så smått likna en häst igen. Vidja var fantastiskt fin som föl men har sedan dess växt extremt ojämnt och har i perioder varit direkt ful. Sommaren när hon var två år valde jag att ställa henne i hagen längst bort från gården under våra goda grannars tillsyn (de tyckte ändå att hon var snyggast eftersom hon har bläs). Undermedvetet tror jag att jag ville behålla bilden av henne som föl i tanken. På något sätt blir det roligare med uppfödning om man får behålla illusionen av att man har fantastiska, vackra och talangfulla unghästar i hagen... ;)