Här har man precis uttalat sig om en av fördelarna med att föda upp sina egna hästar. Men det är inte alltid man fylls av stolthet när man tar en runda i unghästhagen...
Just den här tiden på året tittar jag faktiskt helst åt andra hållet när ettåringarna trippar förbi. Raggiga, gängliga, överbyggda och allmänt ospännande. Tänk att det sto som såg så rafflande ut under sin första sommar plötsligt blir den av ettåringarna som ser absolut tråkigast ut. Vidja fick våra hjärtan att slå extraslag när hon som fölunge drog fram i klockren tölt, rumslig galopp och svävande trav med fantastisk aktion. Nu... Nu, vill jag helst gömma (eller glömma) henne någonstans tills hon ser anständig ut igen, vilket jag hoppas kommer att ske någon gång inom rimlig framtid. Huvudbilder på damen i fråga är vad jag numera bjuder på, för bläsen är ju fortfarande rätt så tjusig...
2 kommentarer:
Hi, hi så kan det vara;)/Anki
Så sant - törs nästan inte åka till min 1.5 åring i sin hingstflock. Sist jag såg honom var han inte så fin;-) Tur att man är förlåtande å gillar dem ändå!
/Maria
Skicka en kommentar